Uppe med tuppen

Undra hur denna dagen kommer te sig, att jag redan hunnit fika med Jonna och Linda i Edet hör inte till det normala. Vi skulle åkt till stallet där Jonna har sin häst, men det blev ändrade planer, på väg ner fick vi veta att en av hästarna har travat vidare idag, så vi åkte tillbaka till Edet. Man vill nog inte ha massa folk rännandes där när något sådant hänt. Vi passade i stället på att ta en fika på Boströms.

Det kommer bli en konstig dag för mig, det var väldigt länge sedan jag gick upp vid åtta. Jag hoppas fortfaranmde på att kunna vända dygnet rätt. På tal om ovanor, Andrius har haft kylen full med cola sedan ahn kom hem, och jag har inte druckit det alls! Inte ens igår när han och Pamela drack cola till maten. Jag är verkligen sugen, men tycker det är skit löjligt att man skulle vara beroende av en sådan sak som cola. Jag skämms över det faktum att jag haft problem med att låta bli att dricka. Jag har aldrig haft något annat slags beroende i livet, så varför vara beroende av cola av alla ting? Det borde inte vara svårt egentligen att låta bli. Och ska jag vara ärlig hade det nog inte heller varit så svårt som jag trodde det skulle bli. Tänk vad pengar man sparar på att inte hälla i sig det där giftet... För att inte tala om rökning. Där har vi en pengabov så det står härliga till. Gött att man själv aldrig trillade dit. Det intresserade mig helt enkelt inte, dessutom tycket jag det var dyrt, och jga är ekonomiskt lagd. Av alla oss barn har mamma bara fått en rökare, inte illa pinkat på fem möjliga!

Jag lyckade dessutom få Gabriel att sluta röka och snusa när jag träffade honom. Jag bad honom aldrig, jag tyckte det var upp till honom. Men jag sa att jag inte ville komma hem till honom så länge de rökade inne, eftersom jag lätt får hosta då. Det är konstigt tycker jag, jag växte upp med två rökande föräldrar som bolmade på som två skorstenar, men nu förtiden klarar jag inte av att sitta med folk som rökar, ibland får jag hosta även ute, om jag står för nära. Fast det är över snart exakt sju årsedan som jag slutade bo med inne-rökare. Hur som hellst så var Gabriel för lat för att röka utomhus, (sen klagade jag säkert på att det luktade om honom om jag känner mig rätt) så han slutade röka. Och när det gällde snusen ville jag inte ha någon närmare fysisk kontakt med honom så länge man kunde känna smaken av snus, för det hatar jag verkligen. Jag sa att han gärna fick snusa, men då fick han hålla sig borta från min mun, och det avgjorde det hela. Gabriel är vad man skulle kallat när man var liten, en pussgurka. Så han slutade snusa. Tänk vad pengar han sparar in nu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0