Jag gick min promenad uppåt berget, och oj vad glad jag är att jag gjorde det valet! LÄngst upp på toppen hittade jag nämligen en gammal borg, och naturen var dessutom grön och fin! Det blev en promenad på runt fyra timmar, hade jag inte haft kameran med hade säkert tiden blivit hälften.

Det var så skönt att traska omkring där uppe i skog och mark, det känndes nästan som hemma. Jag är verkligen inte stabo, jag är lantis ända in märgen. Kanske inte lantis som i att bo på en stor gård, utan mer som att kunna ha skogen runt knuten, eller en stor grön gräsmatta utanför köksfönstret. Här är ju gräsmattor nästintill lyx.

Häromnatten när jag, Gabriel, Alan, Tom och Andy gick genom Nice poasserade vi en plätt med en alldeles grön liten gräsmatta. Alan som bott här nere i fyra år utbrast "Look! Look at it!" Någon frågade vad han menade, då svarade han gräsmattan. Jag sa "But its only proper grass!" Och han sa "Yes, exactly. It's proper grass!"