Visst älskar jag lilla Lilla Edet, min uppväxt ort. Men det känndes som om jag hade vuxit ur orten lite, som när man växer ur ett par skor eller byxor ni vet. Jag fick helt enkelt inte plats. Jag hade dessutom tröttnat på det jag såg, omgivningen. Som man kan tröttna på färgen på de där skorna eller byxorna.

För att vilja återvända hem måste jag änna "krympa i" Lilla Edet igen. Ungefär som att banta tills man kommer i byxorna med den tråkiga färgen igen. Och efter att ha varit borta förhoppningsvis ett bra tag så lär ju saker man ser i Lilla Edet förändrats, omgivningen och så alltså. Precis som att man faktiskt kan färga om de där byxorna. Eller byta snören i skorna för den delen.


Jag trillade över denna artikeln som låg som mest läst av alla i TTela (edet lokaltidning som delas med några andra hålor) just nu. Efter att ha läst den känndes Edet om möjligt ännu mindre, inte som ett par byxor man kanske hade för ett par årsedan, utan mer som de där bävernylosoverallerna man hade när man var liten och lekte i snön