Nu har man stoppat i sig ännu en alvedon, och hör och häpna, förut uppmätte jag hela 37,7 på termometern. Hade jag varit kille hade jag vait dödförklarad! Men för att bara vara mig så är det väldigt mycket, jag har inte haft över 37,0 på många år nu. Jag får aldrig feber när jag är sjuk, inte de sista åren i alla fall. Men däremot kan sänkan rusa iväg. Men att inte få feber lurar folk. de tror inte att man är särskilt sjuk. Spciellt inte på vårdcentralen. Som när jag gick från April till Juni ett år och var konstant sjuk. Först skickade de hem mig och skrev ett recept på någon futtig hostmedicin som var slemlösande, mer än så tyckde de inte behövdes. Men jag blev aldrig bättre. Jag fick starkare och starkare penicillin, tills jag var tvungen att läggas in. Då hade jag halsfluss, luftrörsinfektion och om det var öron eller ögon inflammation minns jag inte, men något av de två. Och det var mindre än en vecka kvar till familöjens resa till Tunisien. Det var väl inte så poppis att vi valde att åka hem från sjukan såpass fort, men jag vägrade missa Tunisien. Nämnas bör att första dagen sov jag på hotellet hela dagen, men sedan blev det bättre.

läkaren som skickade mig till Näl var den första som ens reagera över att jag inte blev bättre, tysk var han. Hela hösten efter det känndes det som om jag pendlade till vårdecentralen för mera penicillin för halsfluss ohc halsinfektioner. Så i December hamnade jag hos Tysken igen. Han verkade oerhört förvånad över att ingen reagerat tidigare. Han kollade i min hals några sekunder och sa att mina mandlar måste bort, de var så förstörda efter all halsfluss och liknande att de, som han sa, drog till sig mer sjukdommar, istället för att fungera som skydd. Han såg till att jag hamnade i väntkö för operation, och jag fick en tid den 14:e Februari. efter den dagen har jag varit sjuk ytterst få gånger, jag kan nog ränka dem på en hand. Tack för Tysken, ni andra kan slänga er i väggen!